söndag 2 april 2017

Gemen gemenskap

Foto: Astrid Nydahl
I Minnesbilder och ärenden behandlade Emilia Fogelklou "det universella umgänget" i kontrast till den individuella och "personliga kampen". Hon tycks mena att människor i grupp alltid verkar ha en tendens att gadda sig samman i en gemenskap som bara blir gemen, därför att det sammanfogande kittet utgörs av ursinne, agg eller snobberi. "Vårt inre universum förbli därvid en hårdfrusen oupptäckt värld" säger hon, och tillägger att allt det som finns i den personliga kampen då överflyglas av en "obetvinglig vanmaktsvind".


2 kommentarer:

Ola K sa...

Tack Thomas, för ännu ett berikande nedslag. Här blommar inte vitsippan än (jag kollade borta i ekbacken i morse) men blåsippan är observerad; i päronträdet bygger staren bo och häromdagen hade vi steglitsen på sällsynt besök vid vårt fröbord.

Kommer att tänka på Thoreau i en dagboksanteckning från juli 1851. "Det avgörande för hur ungdomlig en människa är: Är du bekant med morgonen?" Han pratar vidare om att "tampas med daggen" och avrundar självuppfordrande: "Dina fönsterluckor hölls stängda till mitt på dagen. Du steg upp tung i huvudet! Sjung om morgonen, som fåglarna."

Med risk för snävt personligt perspektiv och omvänd kronologi: Visst påminner det inte så lite om Hauge?

Thomas Nydahl sa...

Tack Ola! Bilden tog Astrid den 17 april i fjol. Och vi har ännu inte besökt Bosarpasjön i år, så jag vet inte om de kommit än.
Våra ständiga fågelgäster njuter vi dock varje dag: en rödhake, alltid på samma ställe, stararna, duvorna och så en hel familj fasaner.
Ja, nog ekar det Hauge i de Thoreau-citat du bjuder på. Uppfordrande ord för sommaren på väg.