 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det är en fasansfull bok, den andre av samma författare i ämnet, en bok som visar vad människan är förmögen till.
En tanke slog mig: hur kan det komma sig att historierevisionisterna endast och enbart hävdar att förintelsen av judarna aldrig ägt rum? Varför finns det inte en ideologisk skola som förnekar folkmordet i Rwanda? Varför inte en som förnekar folkmordet i Kambodja? Eller folkmordet på armenierna? Hur kan det komma sig att just det judiska folkets öde förnekas, förminskas eller hånas av en hel "rörelse" av ideologiskt förklädda idioter? Det finns förstås inga enkla svar. Men det som hände i Rwanda är en läxa och det vill till att man lär sig den.
1 kommentar:
Som sagt, det finns många svar på din fråga. Förresten finns förnekelse rörande armeniska folkmordet och de (plural) i Ex-Jugoslavien också. Bakom sådan förnekelse finns medvetenhet om krigspropaganda. I och med att lögnen och överdrifterna blivit ett politisk vapen, eller psykologiskt vapen i krig, så börjar många (även då oideologiska icke-idioter) tvivla. Katynmassakern. Tabuet kring världshistoriens största fartygskatastrof (Wilhelm Gustloff). Tystnande om folkmordet på vita bönder i Sydafrika i nutid. Lögner om irakiernas härjningar i Kuwait, lögner om massförstörelsevapen - till slut börjar man undra om inte även Mugabe och regimen i Nordkorea kan vara offer för en viss lögnpropaganda. På grund av lögnen som vapen (exemplen är legio) skapas grogrund för paranoja och historisk agnosticism. Hur skall man komma runt detta problem? Jag ser ingen utväg. Hur skall våra lögnaktiga massmedier någonsin återfå sin tidigare trovärdighet? Om de kan ljuga om invandringen, så kan de väl ljuga om Ryssland, och då kan de väl ljuga om i princip vad som helst. Beträffande Shoah så är det ju en stötesten att vi har en lagstiftning som utan att precisera gör att vi inte kan ifrågasätta siffran sex miljoner. Visst, vi kanske kan säga minst 5,9 miljoner, mest 7,2 miljoner, men det finns ingen exakt siffra, vilket det naturligtvis inte kan göra. Rwanda då? Tja. Vi har fått en diffus men skrämmande bild till livs: en majoritetsbefolknings företrädare hetsade mot en minoritetsbefolkning, vilket utlöste pogromer och massmord av det mest vidriga slag. Utan tvivel. Men - detaljer. Tänk om vissa påståenden - jag vet inte vilka - skulle visa sig felaktiga, skulle det då inte få finnas utrymme för debatt om de ifrågasatta delarna av historieskrivningen? Faran är förstås att mördarna söker skydd bakom tvivel, men de har samma rätt till rättssäker prövning som alla andra mördare. Det vill säga edsvurna vittnen och teknisk bevisning. Ja, du ser förmodligen problemen. Detta berg av problem, samtidigt som jag förstår din genomskådande ilska över hur nynazister försöker rentvå nazismens brott mot judar, men inte bara judar utan mot handikappade, romer, slaver, etc. Dock kommer vi ingenstans med fy och det får vi inte diskutera, för då är vi foliehattar. Nej, endast i öppen debatt kan vi besegra de som i lönndom avser att mörda oss eller vissa minoriteter. Om de alls kan besegras! Så hur agera? Jo, utgå från provisoriska sanningar, den mest negativa hypotesen, och vad man intuitivt tror. Även det kan leda fel, men vad har man för val vid sidan av handlingsförlamning?
Skicka en kommentar