Valborg - med lästips

Foto: Astrid Nydahl

Jag önskar alla mina läsare en fin och fridfull Valborg. Som helgläsning rekommenderar jag Fredrik Persson-Lahusens text under rubriken Första kapitlet på något alldeles nytt:

I samma stund som familjen flyttade till Sverige började min tyska hustru uttrycka sin förvåning över att konfronteras med profilerade politiker som kunde misstas för gymnasister, för att inte tala om de oräkneliga nöjesjournalister som syns på kultursidorna i landets prestigetidningar. Jag intog inledningsvis nationell försvarsställning, invände att tidskrävande bildning och erfarenhet kanske inte väger fullt så tungt här som i hennes hemland, men så har ingen heller sedan Refaat El-Sayeds glansdagar fått för sig att pråla med doktorsfjädrar av tvivelaktigt ursprung. I det tyska etablissemanget sker det däremot titt som tätt. Visst skulle det vara kul att få lyssna till Ingvar Carlsson som politisk kommentator, men Altkanzler Helmut Schmidt var egentligen rätt gaggig när han på slutet tyckte till om världsläget i valfri tv-studio, även om kedjerökandet på tvärs mot alla förbud var uppfriskande.

Innerst inne förstod jag givetvis ändå vad hon menade. Att Svenska Dagbladet häromåret sparkade ut stora delar av sitt kvalificerade kritikerstall hade inte gått mig förbi och tiden i Berlin, med tyska tidningsbuntar till frukost, gjorde att jag kunde nicka instämmande när Horace Engdahl tecknade Tyskland som ett Sverige för vuxna. Att en lysande essäist som Per Landin inte har en fast publicistisk hemvist är bara ett exempel på att den svenska offentligenheten, tvärtemot alla populära påståenden om det myckna antalet medelålders män, tycks rymma försvinnande få griniga gamla gubbar (och gummor).

Hela texten hittar man i Respons.