Det blev slået fast i torsdags, da den 46-årige Dan Park blev idømt seks måneders fængsel, og hans gallerist Henrik Rönnquist fik en betinget dom. Vi tager den lige én gang til: Seks måneders fængsel! Et halvt år! Til sammenligning slap den kinesiske kunster Ai Weiwei med blot 81 dage i detentionen. Kan det virkelig passe, at vi er begyndt at konkurrere med kineserne om at bure uønskede kunstnere inde? Ja. Det kan det.
Pressefotos fra den 5. juli giver et stillbillede af noget, der ligner absurd teater. Man ser politiet, der fører Dan Park ind i et salatfad, og en betjent, der med et alvorstungt ansigtsudtryk bærer hans forbryderiske værker ud af galleriet. Der er noget helt galt med disse billeder. Og det er ikke videre betryggende, at menneskerettighedsorganisationer som Amnesty International pure har afvist at støtte Park. Som en talsmand fra organisationen i Sverige sagde: »Amnesty vil overhovedet ikke støtte en person, der bruger sin ytringsfrihed til at sprede hadpropaganda og hate speech.« ….Det kan ikke siges meget klarere. Men det er stadig oprørende at tænke på, at en kunstner i vores naboland nu kan se frem til ni måneders fængsel og en samlet bødestraf på 80.000 kroner.
Det som nu skrivs och sägs om domen får mig att vilja tillägga något mycket viktigt. Om man menar allvar med att försvara yttrande- och tryckfriheten så måste det försvaret vara principiellt. Det finns ingen anledning att försvara det som står i 100% överensstämmelse med vad man själv tycker eller föredrar.Dommen er ikke blot bekymrende og uretfærdig. Den er også en gave til de grupper i Sverige, der vinder frem ved at fremsætte anklager om politisk korrekte Stasi-lignende tilstande hinsidan. Med dommene over Dan Park er det blevet sværere at argumentere imod disse ofte meget skingre og højreradikale strømninger i den svenske modkultur.
Nå, till Dan Park då. Gillar jag det han skapar? Ja, ibland gör jag det, då han träffar rätt i den täta skogen av missförstånd och feltolkningar. Men rent allmänt tycker jag att hans satir och ironi skjuter över målet. Jag är intill döden trött på alla "negerbolls"-skämt. Men försvaret av yttrande- och tryckfrihet handlar ju inte alls om det. Det handlar om att låta människor ge uttryck för sina innersta tankar och ideal. Låt dem göra det!!! I ett öppet, demokratiskt samhälle kan aldrig tankar vara till skada. Jag själv drar gränsen vid uppmaning till våld. Det godtar jag inte. Aldrig. Men för övrigt vill jag se öppenheten. Därför försvarar jag Parks rätt att häda.
