torsdag 8 augusti 2013

Val, frihet, rättigheter

Graffiti i Berlin. En mänsklig rättighet eller ett lagbrottt? Foto: T Nydahl
"Röstar majoriteten för sharialagar så är sharialagar demokratiska, punkt. Men demokrati är också rätten att slippa valutslag, på det att folk får styra sig själva snarare än varandra. Demokrati är inte bara rätten att delta, det är också rätten att få vara i fred."
Så skriver Lena Andersson i DN. Som alltid är hennes resonemang ytterst raffinerade:
"Det är mycket man inte bör rösta om ifall människors negativa rättigheter ska respekteras. I vårt samhälle finns en problematisk tendens att blanda samman olika sorters rättigheter och betrakta negativa rättigheter som positiva, alltså att de är något man ges genom majoritetens välvilliga beslut, så som barnet får en daghemsplats. Men negativa rättigheter har man utan att någon tillhandahåller dem. Det är en avgörande skillnad som förklarar varför det är rimligt att rösta om positiva rättigheter men inte negativa."
Det jag fäster mig vid är två saker. För det första: rätten att få vara ifred. Varje gång jag säger eller skriver att jag inte röstar i de svenska parlamentsvalen får jag höra att jag är "odemokratisk", "aristokratisk", "högdragen", "en snobb", "du visar förakt för vanliga människors viktiga rättighet". Ja, det är autentiska anklagelser, det finns fler och värre. Den värsta är: "förrädare". För det andra: tesen om "de mänskliga rättigheterna" liknar alltmer en religion. Varenda litet särintresse, om det så bara omfattar två individer, flyttas fram med det argumentet. Jag är därför inte ens säker på att Andersson har rätt när hon skiljer negativa och positiva rättigheter från varandra inför tanken på en omröstning eller ett val. Om vi nöjer oss med att betrakta vårt land kan vi väl ställa frågan: hur många gånger har inte svenska folket i fria val fått ta ställning till ytterst avgörande frågor, och hur ofta har inte valresultatet ignorerats, spottats på?

Egentligen kan man väl bara nicka instämmande när hon längre fram plockar fram detta historiska citat:
"'Männi­skan föds fri och överallt är hon i bojor', som Rousseau konstaterar 1762."
Och om man inte orkar fundera på det kan man laga en kopp kaffe eller hälla upp ett glas vin och gå till BBC. Jag gör ofta det. Och hittar guldkorn som detta (ja, jag söker, eftersom denne irländare betyder något alldeles särskilt för mig sedan unga år):



4 kommentarer:

Anonym sa...

Du ska ha ett stort tack för din blogg, Thomas. I en tid när det är omöjligt att läsa traditionella mediers kultursidor är det så oerhört viktigt med denna blogg som är som ett fönster som plötsligt öppnats i ett instängt rum.

Rick

Anonym sa...

Ett utslag av sann demokrati vore naturligtvis om befolkningen när politikerna valde samhällsförändring modell större att få yttra sig.
Skall Sverige på området invandring gå från arbetskraft till omsorg?
Är det värt säg 100 miljarder om året, 100 utanförskapsområden, 100 skolor som bränns ner varje år?
Vi får dessutom dynamik och eldfängda debatter.
Samt förstås liberala debattörer som tycker vi skall begränsa oss till att bara välja positiva rättigheter åt varandra.
Fint som snus.
HUBERT

Anonym sa...

Ett mycket intressant resonemang kring det ymniga hävdandet av "rättigheter" förs i Francis Fukuyamas bok "Historiens slut och den sista människan". Framförallt i bokens femte del som synar det moderna liberala samhället genom det raster som Nietzsches begrepp "De sista människorna" tillhandahåller.
Fukuyama skriver bland annat:
"Nästan alla demokratier har till exempel bevittnat en massiv ökning av nya "rättigheter" under den senaste generationen. Inte nöjda med att enbart skydda liv, frihet och egendom har många demokratier också definierat rättigheter till privatliv, resor, sysselsättning rekreation, sexualliv, abort, barndom och så vidare."
Många av dessa nya rättigheter har en ökad samhällelig jämställdhet som mål, och undergräver de konstitutionella politiska rättigheterna.
Författaren menar att bristen på sammanhang i vår pågående debatt om rättigheternas natur bottnar i en djupare filosofisk kris kring möjligheten av en rationell förståelse av människan, och fortsätter:
"Rättigheterna härstammar från en förståelse av vad människan är, men om det inte finns någon enig uppfattning om människans natur eller om det finns en åsikt att en sådan insikt i princip är omöjlig, då kommer varje försök att definiera rättigheter eller att förhindra skapandet av nya och förmodligen falska sådana att vara förgäves."
Det Kant såg som människors fria och rationella val betraktades av Marx som produkt av ekonomiska krafter, och Freud som fördolda sexuella drifter.
Socialvetenskaperna har förstärkt tendensen genom att se människan som en produkt av sin sociala och miljömässiga betingning.
Foucault ser själva begreppet "människa" som en fördom med maktanspråk.
Fukuyama skriver:
Utsträckningen av jämlikhetsprincipen till inte bara mänskliga utan också icke-mänskliga varelser må låta bisarr i dag (boken är från 1991), men den ingår i vår nuvarande återvändsgränd när vi tänker igenom frågan: Vad är människan? Om vi verkligen tror att hon inte är i stånd till ett moraliskt val eller självständigt bruk av förnuftet, om hon kan beskrivas uteslutande i icke-mänskliga termer, då är det inte bara tänkbart utan oundvikligt att rättigheter gradvis kommer att utsträckas till djur och andra naturliga varelser likaväl som till människor. Den liberala uppfattningen om en jämlik och universell mänsklighet med specifikt mänsklig värdighet kommer att angripas från olika håll: av dem som försäkrar att vissa gruppidentiteter är viktigare än egenskapen att vara människa, och av dem som tror att detta att vara människa inte innebär något som skiljer henne från det icke-mänskliga. Den intellektuella återvändsgränd som den moderna relativismen har fört oss in i tillåter oss inte att definitivt svara på någon av dessa attacker och medger därför inte något försvar av liberala rättigheter i traditionell mening"
Det här sagda är bara ett smakprov på bokens många intressanta resonemang.
Jan Östman

Thomas Nydahl sa...

Jan Östman tack ska du ha. Jag har själv inte läst Fukuyama, så det här var intressant.

Rick och Hubert, tack ska ni båda ha. Rick, jag blir förstås glad för din uppmuntran, den gör mig lite villigare att fortsätta.