fredag 9 november 2012

Ricki Neuman: Ni är inte så märkvärdiga som ni tror (Weylers)

Ricki Neuman, anställd vid Svenska Dagbladets kulturredaktion, har en roman bakom sig när han nu utkommer med en lättsam, kåserande och samtidigt mycket allvarlig bok om svensk-judisk identitet, israeliskt deltidsboende och klyvnaden mellan och inom olika kulturkretsar.
"Min familj befann sig långt ifrån de superjudiska; vi hade inga släktingar som hade drabbats av Förintelsen, inga som var sionister eller hade utvandrat, inga som var religiösa, förutom mor- och farföräldrarna, inga som arbetade ideellt i judiska sammanslutningar, inga som verkligen kunde något om det judiska, om vår historia, våra traditioner, vår litteratur."
Neuman skriver utifrån ett medvetande om att han är privilegierad i Sverige, samtidigt som han vet att den judiska historien är skriven med pogromernas och folkmordens blod. Hans lägenhet i Tel Aviv blir plattform för denna livsbetraktelse, som är både underhållande, så att skrattet fastnar i halsen, och uppfordrande.
"Jag har en lägenhet i Tel Aviv, och i början var jag noga med att tydligt och omständligt förklara varför det blev just den staden, som om jag var tvungen att försvara något, och jag berättade om min styvdotter som bor där så vi flyger ändå ner en del, och om en avlägsen släkting som jag tycker om, och flera vänner och bekanta, och att det är judiskt, och vädret och beachen och havet, och att det är lätt att få tag i taxi, och att nästan alla talar engelska, och att där finns en hel del kultur och teaterföreställningar med engelska subtitles, och att krogarna numera håller hög klass, och att man inte behöver ha bil, och att det är säkert att gå på gatorna även på natten. Men aldrig något om  hundbajset."
Genom boken löper som en röd tråd relationen och samtalen med de två åldrade grannarna Hanna Chasak och David Pinsker. De kan sägas vara signifikativa för de israeliska judar som i familjeödet bär på det europeiska trauma som både i det polska och tyska fallet förenar dem i djupaste pessimism inför både det privata och det kollektiva. En gripande bok i all sin enkelhet.


Inga kommentarer: