torsdag 27 september 2012

Finska kommunalvalet i oktober. Några reflektioner

Vid en sjö i finska Västra Nyland. Foto: UW
Finska kommunalvalet äger rum söndagen den 28 oktober 2012. Eftersom vi här i Sverige läser väldigt lite om Finland, och den enda finskspråkiga (och till svenska översatta) nyhetssändningen är 15 minuter korta Uutiset (som sänds i TV2 varje dag klockan 17.45), tycker jag att det är av stort intresse vad som sker i landet. Sannfinländarna är det parti som förväntas gå kraftigt framåt i valet. Det har talats om ett tre gånger större stöd för dem i detta val. Den 27/9 skrev Seppo Peltoniemi i socialdemokratiska partiets Demokraatti (Demokraten) under rubriken Kommunalvalets virrhjärnor stiger fram. Jag citerar ur artikeln:
”Under alla kommunalval har det bland kandidaterna funnits en och annan sk virrhjärna. Någon kan t.o.m råka bli invald. Förr i tiden bombarderade virrhjärnorna tidningarnas insändarsidor, och på redaktionerna hamnade skrivelserna nästan undantagsvis i papperskorgen. Idag möjliggör internet att de vettlösa kommentarerna kan delges en större publik. Till kommunalvalet i oktober verkar virrhjärnorna nästan undantagslöst ha sökt sig till Sannfinländarnas listor.”
Sedan följde ett antal exempel på vad sannfinländarnas kandidater yttrat. Jag har valt några av dessa och kan bara instämma i att det är en bedrövligt låg nivå, både vad gäller sakerna i sig och det språk som används för att tala om dem:
 ”I Kotka skriver kandidaten Amon Rautiainen (sannf.) på Facebook:  ’Om jag vore diktator skulle jag koka levande varenda stinkande blöjhuvudsmullah-dyrkande sandneger.’ Rautiainen betecknar också skjutande av statsminister och finansminister som en fosterländsk gärning. Olli Sademies sannf.-kandidat i Helsingfors, vill beväpna hela folket, bygga fler skjutbanor, samt införa handgranatskastning som obligatoriskt ämne i skolorna. Ex-ordföranden i Suomalaisuuden liitto (Finskhetens förbund) Heikki Tala sittande i kommunalfullmäktige i Järvenpää, har utmärkt sig med sina språkpolitiska uttalanden: ’Finlandssvenskhetens historia är utomordentligt avskyvärd.’ Leo Ojavuo (sannf.) från Kajana tycker tydligen inte om judar: ’Om judarna vore av gud, skulle de ge bort sina pengar till hjälp åt människorna. Enligt vad jag vet äger judarna en oproportionerligt stor del av vår värld.’”

När jag läser dessa – och andra – exempel blir jag nog ganska nedstämd. Upprörd blir jag inte längre, det blir man bara om man har några illusioner om politikens värld. Men de extremt korkade uttalandena man här ser vittnar om att populismen – det våta fingret i luften – alltjämt är på frammarsch. Man vet vad det är som rör sig i människors tankar och försöker övertrumfa varandra för att trösta och/eller uppmuntra dessa människor. Det finns fog för den oro och rädsla människor känner i ett Europa som alltmer präglas av sociala och politiska spänningar, ekonomiska krascher och etniska motsättningar som förlöses i våld. Människor känner i allt högre grad en brist på identitet och hemhörighet. Att i ett sådant läge säga att ”handgranatskastning som obligatoriskt ämne i skolorna” vore en lösning kan kanske avfärdas som ren stupiditet. Men det avspeglar trots allt ett reellt problem, i det finska samhället konkret, men allmänt också för resten av vår europeiska civilisation.

Översättningar av citaten på finska är gjorda av Anders Wikström.