Idag har jag fått en bok som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Jo förresten, det vet jag, men jag vet inte hur jag ska skriva om den. Innehållet dokumenterar i ord och bild det som hände under Kosova-kriget - och utöver det också vad som hänt Kosova under de återkommande terrorkampanjerna mellan 1878 och 1999. Boken är kraftigt försenad och skrevs redan 2001.Jag fick boken av professor Nusret Pllana, genom min mångårige gamle vän Ullmar Qvick, också han med ett livslångt intresse för albanska frågor. Pllana lever och verkar i Prishtina som är republiken Kosovas huvudstad. Han började sina studier vid universitetet i Zagreb under den Jugoslaviska federationens tid och slutförde dem i Albaniens huvudstad Tirana 2005. Hans doktorsavhandling heter "Serbian Massacres in Kosovo 1889-1997". Han har varit kulturminister i det fria Kosovas regering och arbetar idag som chef för de statliga arkiven och som professor vid Prishtinas universitet.
Det han skriver i sin dedikation till mig får mig nästan att rodna. Han hänvisar till de många år jag skrivit om den före detta serbiska provinsens historia (från 1980-talet och framåt). Jag tar med stor tacksamhet tagit emot boken och hans ord till mig, men bilderna i den är så fasansfulla att jag inte kan visa dem.Det är nationalbiblioteket i Prishtina som givit ut boken och jag kan bara uttrycka en förhoppning om att den kommer i händerna på journalister/författare/politiker som inte tidigare förstått eller sett vidden av det som hänt. I redaktionen för verket finns bland annat den albanske, legendariske medborgarrättskämpen Adem Demaçi (som inte sällan jämförts med Nelson Mandela).
Boken är fyrspråkig och därmed tillgänglig för alla som läser albanska, tyska, engelska eller franska. Den engelska översättningen av boktiteln är väl inte helt lyckad, boken heter helt enkelt Den serbiska ockupationsmaktens terror mot albanerna.
För mig är boken den starkaste varningssignalen jag sett på länge - en varning mot nationalismen. Den sjukdomen hotar oss igen. Nationalismen är det enkla svar man ger de flesta svåra frågor idag. Nationalismen, gärna skränande, offensiv och våldsam, får ersätta en sund och lågmäld patriotism. Jag är övertygad om att man kan värna sin egen identitet och sin egen nation utan att falla ner i nationalismens hatiska och giftiga träsk. Kosova är en varningssignal, tvivla inte på det. Kosova, liksom Bosnien.
Professor Pllana var i Stockholm förra helgen och talade om ämnet.För den som lägger märke till de olika stavningarna: namnet Kosovo tillämpades under den serbiska/jugoslaviska regimen, namnet transkriberat som Kosova med ett a på slutet tillämpas idag (uttryckt som albanernas egen vilja). Men det är en tredje, albansk stavning, som är landets officiella namn idag: Republikës Kosovës.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar