Strax före halv tio igår kväll klädde jag på mig, lämnade rummets värme på
Vesterbro och gick ut i Köpenhamnskvällen för att
lyssna på jazz. Det skulle bli en promenad till musiken och värmen längre in i city. När jag svängt runt hörnet till
Hovedbanegården stod klockan på 21.44 och stormen mötte med som en vägg av is. Den gick rakt igenom kläderna. Krampaktigt höll jag mig fast. En bit längre ner längs gatan stod plåtarna och slog vid en fasadrenovering och det började bli otäckt. Jag hade bestämt mig. Promenaden fick ställas in, så jag sneddade över gatan och gick in på kvarterspuben istället.
Inne på puben finns det en bokklädd hörna med skinnfåtöljer. De har döpt den till John Lennon Library. Där satte jag mig med en Irish Coffee, som genast fördrev iskylan ur kroppen. Medan jag bläddrade i en rad vackra halvfranska band pågick både lågmälda och högljudda samtal i den fulla lokalen och en trubadur försökte göra sig hörd. Det blev en
sentimental journey som gjorde gott.
Strax före halv tio igår kväll klädde jag på mig, lämnade rummets värme på Vesterbro och gick ut i Köpenhamnskvällen för att lyssna på jazz. Det skulle bli en promenad till musiken och värmen längre in i city. När jag svängt runt hörnet till Hovedbanegården stod klockan på 21.44 och stormen mötte med som en vägg av is. Den gick rakt igenom kläderna. Krampaktigt höll jag mig fast. En bit längre ner längs gatan stod plåtarna och slog vid en fasadrenovering och det började bli otäckt. Jag hade bestämt mig. Promenaden fick ställas in, så jag sneddade över gatan och gick in på kvarterspuben istället.
Inne på puben finns det en bokklädd hörna med skinnfåtöljer. De har döpt den till John Lennon Library. Där satte jag mig med en Irish Coffee, som genast fördrev iskylan ur kroppen. Medan jag bläddrade i en rad vackra halvfranska band pågick både lågmälda och högljudda samtal i den fulla lokalen och en trubadur försökte göra sig hörd. Det blev en sentimental journey som gjorde gott.
5 kommentarer:
Håber du nød turen trods vejrgudernes sindelag. Og jazzen? Hvad blev der af den?
Håber du nød turen trods vejrgudernes sindelag. Og jazzen? Hvad blev der af den?
Hanne, jag njöt den verkligen men ville inte gå hela vägen till jazzen i den isstormen. Däremot blir jag lycklig varje gång jag får höra köpenhamnare prata med mig. Det språket ger mig själva glädjen.
Thomas, känns som om din starka och komplexa Köpenhamns-upplevelse, trots en rad skillnader i de yttre omständigheterna, vore besläktad med dina tidigare fado- och Lissabon-upplevelser. Kommer också att tänka på Michel Ekmans epifani-diskussioner i dennes nya bok Utanför tiden. I ett tv-program - kulturprogrammet Pixel i den finlandssvenska televisionen, tyckte jag programmakarna något förenklade Ekmans diskussion (gjorde den metafysisk) till att gälla frågor om nåd och mirakel. Jag upplever inte Ekmans epifanier som i främsta rummet metafysiska, däremot nog djupt existentiella.
Sven-Erik
Tack Sven-Erik, det är väl så jag möter yttervärlden, i mina allt sällsyntare utbrytningsförsök, skulle jag tro. En faktor som alltid präglat mina Köpenhamnsbesök är också det faktum att jag har mina rötter där. Farfar föddes i staden och mina föräldrar var alltid måna om att vårda det arvet.
Skicka en kommentar