En ny biografi över Lionel Trilling recenserades både i förra veckans TLS och på andra håll, till exempel här. Det är Adam Kirsch som skrivit Why Trilling Matters (Yale University Press), och jag förstår nästan genast att huvudärendet gäller den litterära kulturens betydelse. Varför läser vi, och vad gör läsandet med oss? Och kanske viktigast av allt: vad händer med ett samhälle där den litterära kulturen utarmas?
I TLS finns det en mycket vacker passage mot slutet av Allan Massies recension:Does he matter today, as Adam Kirsch asserts? One may answer, a trifle easily, that in an anti-literary climate, anyone who insists on the seriousness of literature, and the responsibility of close reading that it requires, matters more than ever.
Trilling can be a dull writer, partly because he is so scrupulous in his attempt to say precisely what he means – and the result is sometimes less than precise. Kirsch sees Trilling as a hero of the written word.
“He knew that literature’s victories are always achieved against the larger circumstance of defeat, that to live a literary life – which also means to live life according to the disciplines of literature – is itself the best, most inspiring resistance to unliterary culture."
