Där de döda andas på oss väcks vi till minnen. Vi står förundrade vid gravstenar och gräsplättar, för andra vid havsvikar där askan spridits.Ändå kan vi höra deras röster i vinden. Vi kan höra och se dem som om de aldrig hade lämnat oss. Som vore vi alla kvar.
Bilden: mitt barnbarn Alfons grav, V. Vrams kyrkogård, Tollarp.
2 kommentarer:
Vad vackert skrivet, Thomas. Jag sänder dig en tanke.
sant!
Skicka en kommentar