Och även om jag inte kan tala om min kärlek -
även om jag inte pratar om ditt hår, dina läppar, dina ögon:
ditt ansikte som jag bevarar i min själ,
ljudet av din röst som jag bevarar i min hjärna,
septemberdagarna som stiger upp i mina drömmar
formar och färgar ändå mina ord och mina meningar,
vilket ämne jag än tar upp, vilken tanke jag än uttrycker.
(Ur Konstantinos Kavafis: Den osannolika gryningen, översättning av Vasilis Papageorgiou och Lo Snöfall).
Foto: Willy Ronis, 1957.
1 kommentar:
Kavafis, Elytis, Ritsos, Seferis, underbara grekiska poeter. Många ur samma bakgrund satt fängslade under juntan, många gömde sig hemma, på Seferis inrådan, vilket betydde att de verkade underjordiskt.
Men Kavafis slapp det där, han dog i rätt tid.
Genom mina grekiska vänner i Stockholm har jag fattat mycket; bland annat att vi inte har så stor anledning att tycka synd om oss själva.
Ithaka finns. Inte långt från fängelseöar.
Skicka en kommentar