tisdag 7 juni 2011

Möten i solen

Idag mötte jag min pappa på stan. Han dog för två år sedan. Men jag är säker på att jag mötte honom. Kände igen ryggens lätt krökta form, ansiktet, skägget, allt var så välbekant att det inte gick att ta fel. Sättet att vemodigt le mot omgivningen, glasögonen, klädseln.

Det är en sådan magisk dag idag. Överallt vänliga och milda människor. Caféer och restauranger fyllda utmed trottoarerna. I gränderna luktar det Lissabon. Solvärmen av balkansnitt.

Uppe och lämnade prover eftersom jag fått efterverkningar av förgiftningen i april. När jag satte mig på bussen fick jag se pappa igen. Han hade sin fina gråblå kortärmade skjorta på sig.

Det var mig själv jag såg i bussens speglar. Jag är han nu. Lika åldrande och lika trött som han var, klädd i hans skjorta, matad av infektioner och kroniska sjukdomar, lätt abstinent och med en obeskrivlig längtan dunkande i bröstet, en längtan jag måste lämna obesvarad eftersom den skulle skada både kropp och själ.

Men jag är den siste som klagar. Idag är det ren magi att vara människa.

Foto: Ulrika W.