För två år sedan kombinerade jag midsommar- och födelsedagsfirande vid Brösarps backar. Detta vackra och inbjudande landskap som är som gjort för varma sommardagar med picknick-korg och behov av vila.I år får det bli ett annat slags firande, halvt eller helt inomhus. Jag vill dock önska alla mina läsare en vacker, vilsam och vemodig (?) midsommarafton. Vemodet är för mig en självklar beståndsdel av sommarens högtider - ett vemod som fötts med insikten om alltings förgänglighet. Jag säger det, väl medveten om att många i kretsen fortfarande är så unga och optimistiska att de lägger blommor under huvudkudden.
Året dessförinnan besteg jag kullarna med de små. De har all kraft man måste ha för detta uppåtgående. Den minskar år för år hos mig, och snart är den tid inne då jag får stanna nere i äppelodlingen. Sittande där drabbar mig naturligtvis också vemodet - det milda, det beskyddande.
3 kommentarer:
Kära Thomas, en glad midsommar önskar jag dig med eller utan moln, det spelar ju egentligen ingen roll. Vemodet finns här också och kanske en smula deppighet som i och för sig alltid infinner sig helger som den här...Faktum är att jag önskar regn, det skulle vara så befriande och mota bort mörkertankarna och den ödsliga känslan som ekar här. Kram till dig
Tack Ann. Jag förstår helt och fullt vad du menar. Önskar dig under alla omständigheter dagar som är uthärdliga och som innehåller det som du vill ha. Midsommarkram till dig.
vill bara i all enkelhet tacka för de fina fotografierna ifrån österlen. Kontemplation
Skicka en kommentar