“Diktargestaltens prestige i Ryssland efter Pusjkin, de stora poeternas roll som föredömen i att hålla den individuella integritetens låga vid liv under den mörka stalintiden, liksom djupt rotade traditioner att läsa och memorera dikter, billiga utgåvor av klassikerna och den nästintill heliga status som förbjudna texter hade under samizdatfasen - dessa och andra faktorer bidrog till att det i Ryssland, före den stora islossningen under 1990-talet, fanns en stor, hängiven och kunnig publik för poesi (…) Brodskys största prestation, säger poeten Olga Sedakova, var att han 'satte punkt vid slutet för den sovjetiska litterära epoken'. Detta gjorde han genom att i den ryska litteraturen återinföra en kvalitet som i optimismens namn krossats av den sovjetiska kulturindustrin: en tragisk livsuppfattning.”Ur essän om Joseph Brodsky i J.M. Coetzees bok Främmande stränder. Texter om litteratur (Nya Doxa, översättning av Jim Jakobsson).
Foto: Ulrika W.Det Coetzee med hjälp av Sedakova här pekar på kunde vara giltigt för hela den västerländska litteraturen av idag. I samma ögonblick som konsumismen segrar efter andra världskriget och därmed blir den ideologi som intimt förbinds med den framstegsoptimism som lovar mer, fler och större åt alla (eller “ökad jämlikhet” som man i statsbärande socialdemokrati formulerade det) omöjliggörs inte bara den tragiska livsuppfattning, varje försök att ifrågasätta den förhärskande ideologin stämplas som farlig svartsyn och pessimism. Hur lång tid tog det innan realiteterna hann ifatt utvecklingen? Om vi säger att konsumismen får sitt stora genombrott under tidigt 1950-tal så är det inte lång tid fram till dess att ifrågasättandet tar sig uttryck i miljörörelser, filosofer och författare som formulerar en alternativ livssyn. I en diktatur som den sovjetiska kunde Brodsky bidra till en filosofi som inte för en sekund satte någon lit till den kommunistiska propagandans solskensparoller. I en demokrati måste samma ifrågasättande formuleras, om och om igen, för att det ska bli möjligt att bryta konsumismens dominans.
