söndag 17 april 2011

Karl Aage Rasmussen: Musik i det tyvende århundrede - en fortælling.

Min tidigare läsning av den danske essäisten och komponisten Karl Aage Rasmussen har handlat om Glenn Gould (Den kreative løgn, 2001), Robert Schumann (Forrykt, 2004) och Svjatoslav Richter, pianist (2007). Rasmussen har en lång verkförteckning sedan bokdebuten 1990 och dessutom ett stort antal musikaliska verk utgivna på CD, omfattande pianomusik, kammarmusik och violinkonserter. Rasmussen är född 1947 och var fram till för tre år sedan professor vid Det Jyske Musikkonservatorium. Hans senaste bok är essäsamlingen Musik i virkeligheden (2008).



Och nu har hans märkvärdiga exposé över den europeiska 1900-talsmusiken kommit: Musik i det tyvende århundrade - en fortælling (Gyldendals, april 2011). Rasmussen börjar sin vandring med de märkvärdiga kompositörerna Schönberg, Berg och Webern, han går vidare med Debussy och Satie, fördjupar sig i de atonala St Petersburg-kompositörerna och slutar, nästan 400 sidor senare med för mig okända kompositörer som är verksamma också in i 2000-talet, som Ruders, Abrahamsen, Saariaho, Lindberg och Sørensen.

Det bästa med Rasmussens böcker är att man förstår sig läsa kulturhistoria när den är som bäst, utan att man för den skull ens behöver ha hört några av kompositörerna. De är många, närmare bestämt runt ett hundra, och bland kända namn som Bartók, Eisler och Pärt poppar det ständigt upp helt nya bekantskaper.