måndag 21 februari 2011

Levande - arbetande - död.

När jag blir alltför besvärad av att jag inte arbetar, säger jag mig att jag lika gärna hade kunnat vara död och att jag i så fall skulle arbeta ännu mindre... skriver E.M. Cioran i Om olägenheten i att vara född.

Jag har nu i mer än ett halvt år avstått från att lönearbeta och jag funderar mycket på vari skillnaden mellan arbete och icke-arbete består. För mig är det helt klart att begreppet arbete hela tiden innebär att man underkastar sig någon annan för en lön, medan icke-arbetet är allt det man gör, med händerna eller med intellektet, som inte belönas med några summor på bankkontot.

Det senare är den fria människans arbete, ej värderat och ej uppskattat, men nödvändigt för att livet också ska kunna värderas rätt, utanför den ekonomiska ordningens kalkyler. Arbete - fattigdom - frihet.

Bilderna är tagna i Billnäs, Finland av Ulrika W. nu i februari 2011. Vintern har ett fast grepp om Västra Nyland, med temperaturer under 20 minusgrader.

3 kommentarer:

annannan sa...

Dina ord är starkast möjliga kontrast när jag sitter här vid datorn i förhållandevis arla morgonstund för att skriva på en anslagsansökan som kanske inte ger mig några pengar, kanske ger mig pengar att anställa en doktorand. Min egen lön hänger inte på just den här, men i slutändan hänger den på att jag kan fortsätta att finansiera en tillräckligt omfattande forskning.

Men egentligen står väl du och jag på samma sida om det verkliga bråddjupet - de många i världen som arbetar lönlöst i dubbel bemärkelse. Du är friare än jag, men vi är bägge långt friare än de flesta.

Ann sa...

Så lustigt, yngste sonen och talade precis om det märkliga i att vi alla helst ska arbeta heltid, att hela livet ska bestå av arbete och om man tillhör de som vill göra annat än endast arbeta, som vill vara fria och ja fattigare så klart men dock fria, ses oftast som ganska suspekta varelser.
Jag har aldrig förstått hysterin kring arbetandet när allt ändå går ut på att konsumera sig genom livet. Jag vill hellre gå ut på en äng och känna tiden smeka kinden som vinden när den drar förbi, eller sitta vid ett hav och känna friden när vågorna rullar in.

Inre exil sa...

Anna och Ann -

jo, nog är vi några stycken. Men ändå blir känslan av ensamhet och bortvändhet stor när man lämnat det sista löneinbringande uppdraget. Man blir ett slags nutida Luther som ser sig omkring och säger: Här står jag och kan inget annat.

Men det är precis det man kan. Friheten är alltför dyr för att den ska gå att köpa. Friheten kommer inifrån, eller som du säger Ann, som en vind på kinden...

Och alldeles konkret Anna: ja, vi är friare än de flesta och det påminnas vi dagligen om sedan en månad tillbaka. Arabvärldens miljonmassor har tydligen tröttnat på att vara islams här, och tröttnat på att underkasta sig (både gud och Ledaren!). Vad som kommer efter frihetsdrömmen vet vi ingenting om, men den är vacker där den sveper fram över Nordafrika och Mellanöstern.