torsdag 4 november 2010

"Detta land var helt annorledes".

Sälarna vilar på stenar i strandkanten.

Utsikt från en hamn på östra sidan av ön.

Gryning.

"Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte, att detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provincier" skrev Linné. Själv har jag ankommit till ön med ojämna men täta mellanrum i många år. Under 25 år har det handlat om ett hyrt hus söder om Södra Möckleby. Platsen har varit ett av Sveriges alunbruk och ägs idag av Cementa (som i sin tur ägs av ett tyskt cementföretag), men huset vi bor i är en friköpt gammal disponentvilla, alldeles vid havet. Jag har kommit till Öland för tystnadens och stillhetens skull. Tillsammans med A. (som tagit bilderna här) har jag bott i huset i piskande höststorm, vinande vintersnö, spirande vårgrönska och fågelsträck över mig, och sommarveckor till och från.

Kalkstenens flora är alltid lika vacker.

Men så lärde jag mig läxan: den ständigt irrande karavanen av husbilar, husvagnar och andra bärbara hem och fordon som genomkorsar den europeiska kontinenten i semestertider har också hittat södra Öland. Inte en by utan spektakel, inte en kväll utan fylla vid vinboxarna, inte en dag utan kommers, pop och "sevärdheter". Varje gång jag försökte sjunka in i berättelsen jag läste började hundarna yla och motorgräsklipparna morra. Och ändå fanns det utrymme för gömslet: vandringarna över Alvarsmarkerna, de tysta nattimmarna vid vattnet - soluppgång och solnedgång - liksom läsandets nätter. Platsen bär jag alltid med mig men förstår numera att det inte är sommaren där som är min årstid. I ett slags kombination av misströstan och förhoppning tänker jag mig en ny vecka av isande vit fåk, med snön i ansiktet och stillheten i hjärtat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Georg Henrik von Wright skrev i Myten om framsteget om massturismen som vår tids variant av Egyptens gräshoppor - där den drar fram lämnar den ödeläggelse bakom sig. Men det var före massimmigrationen.../Arvid Bengtsson

madeleine sa...

Jag tackar för de alltid fina, men idag alldeles ovanligt vackra bilderna! Vilka färger och vilken stämning, jag känner en god hjärtklappning av dem