torsdag 19 oktober 2017

Är vi européer enade i värderingar och kulturer? Tankar kring Parismanifestet

Orientaliska män på en torgbänk i Walsall, England. Foto: Astrid Nydahl
Eftersom jag här i bloggen visat The Paris Statement skulle jag idag vilja fundera en smula på två formuleringar i det, de är hämtade ur punkterna 7 och 8:
”The true Europe is a community of nations. We have our own languages, traditions and borders. Yet we have always recognized a kinship with one another, even when we have been at odds—or at war. This unity-in-diversity seems natural to us." 
”A national community takes pride in governing itself in its own way, often boasts of its great national achievements in the arts and sciences, and competes with other nations, sometimes on the battlefield. This has wounded Europe, sometimes gravely, but it has never compromised our cultural unity.”
Det finns här något som irriterar mig av det enkla skälet att jag inte delar syn, men att jag inte heller tror att detta är en hederlig historieskrivning. I bästa fall är den naiv och utopisk. I värsta fall är den politiskt falsk i avsikt att släta över något mycket allvarligt.
"...it has never compromised our cultural unity.”

Nå, har vi alltså alltid erkänt våra likheter när vi slaktat varandra? Var de första och andra världskrigen uttryck för en sådan unity-in-diversity som enligt manifestet är så naturlig för oss? Det där är ju rappakalja, om inte, vilket jag antydde, mycket värre än så. Dessa slakter – ja, inte bara på slagfälten utsan också i dödsfabrikerna, i förintelselägren – har naturligtvis skadat Europa, ”sometimes gravely”, och det har manifestförfattarna alldeles rätt i. Men kan man av detta dra slutsatsen att det ”never compromised our cultural unity.” Antingen är det att missförstå vad som skapade en lång efterkrigstid av fred och ständiga försök till samförståndslösningar, eller så är det att övertolka ett begrepp som kulturell enhet. 

Verdun, "We have always recognized a kinship with one another"
Jag skulle, väl förtrogen med komplikationerna med att skriva manifest, vilja säga att man här gjort kompromisser som är förödande. Vore det inte bättre att säga precis som det är: Europa har varit ett mycket blodigt slagfält. 1900-talet präglades av imperiebyggande europeiska nationers blodtörst också på hemmakontinenten. Förintelsen av Europas judar – som inte ens nämns i manifestet – är och förbli ett uttryck för hur mörk denna kontinent kan vara när den är som värst. Jag undrar också hur det är möjligt att i det närmaste ignorera islams och jihadismens inverkan på hela Europa idag, i ett manifest som detta. Det räcker inte med att nämna det, säga att det är av försumbar betydelse och sedan hasta vidare. I min ögon borde det vara av central betydelse för förståelsen av en europeisk situation som manifestet beskriver som "mångkulturell".

Dessa kritiska synpunkter hindrar mig förstås inte att se allt det värdefulla som formuleras i manifestet.



onsdag 18 oktober 2017

Sista chansen. Ja, absolut sista chansen att köpa ur lagret, portofritt och skamlöst billigt. Jag ger det högst två veckor, sedan går de ev. kvarvarande till tippen

Dudley Castle, England. Foto: Astrid Nydahl

Jag närmar mig tryckning av den nya boken. Den här gången har förhandsbokningar/betalningar inte inkommit i den omfattning som behövs. Orsaken till det ska jag inte fördjupa mig i just nu (av det enkla skälet att jag ju inte vet mer exakt).

Men för att få in det felande beloppet, det handlar om drygt tiotusen kronor, har jag bestämt mig för en radikal lagerrensning.

Principen är enkel.  Samtliga nedan förtecknade böcker säljes för en femtiolapp (50:-) styck. Portokostnaden har jag nu tagit bort. Den bjuder jag på, så du får i praktiken själva boken för ett par tior.


Erbjudandet gäller beställningar inom Sverige. Vill du beställa utomlands så hör av dig först för att diskutera portokostnaden.

Tycker du att en femtiolapp är mycket begärt av mig och har andra prisförslag i samband med en beställning så är du välkommen!

Lätt som en plätt.

Om du själv redan har böckerna kan det kanske vara dags att tänka på att julen närmar sig. Böcker är - alltid! - den bästa julklappen. Och mina böcker hittar ingen i bokhandeln, inte heller den på nätet, så bara det är en unik aspekt på dem.

Beställningar skickar du till thomas.nydahl@gmail.com

Böckerna som finns i lager och säljes på detta sätt är:

(du kan läsa om dem i bloggens högermarginal, är det något mer du vill veta före ett köp så bara hör av dig)

En centraleuropeisk afton. Breven från Alvar Alsterdal.


Ökenvandring. Politisk geografi del 2.



Öland - en vinterresa. 


Antecknat i krigstid.


Medborgaren, makten och moskén.



Inre frihet.


Solitär i nyspråkets tid.


Den tysta zonen.


Förensligandet.


Kulturen vid stupet.


Sextio år senare.



Alla de andra som också skrev. 




Terrorgrisar/Koranklotsar/Islamhinder etc... Nu är de på plats hos oss i Kristianstad

Huvudentrén till Galleria Boulevard. Foto: TN i telefonen
Det är väl meningen att de ska likna oskuldsfulla lego-klotsar. Men vi vet ju varför de placerats där och det är långt ifrån leken... så om profetens missionärer skulle bli alltför påträngande kanske de kan ge ett visst skydd. Men ingen verkar ta någon notis om dem. Man tittar istället på mig när jag plåtar dem.

Ja, de finns där, ingen tvekan. Foto: samma telefon
Det gick bra att ta sig in. Men jag kom utan motor. Jag hade varken vanlig bil eller lastbil med mig, bara en liten väska. I den stoppade jag brödet, osten och vinet. Snart nog var jag hemma igen. Men jag vet att skyddet är på plats. På en av hundratals möjliga platser bara i vår lilla stad.

Så länge nu det varar ska jag anstränga mig att uppbåda trygghetskänslan.

Foto: samma telefon

tisdag 17 oktober 2017

The Paris statement. Ett manifest som är så intressant att det bör läsas i sin helhet. Nej, jag delar inte dess hållningar och ståndpunkter i allt, men det bör läsas...

THE PARIS STATEMENT
A EUROPE WE CAN BELIEVE IN

(och för läsning av hela manifestet klickar man bara på
rubriken ovan)


1. Europe belongs to us, and we belong to Europe. These lands are our home; we have no other. The reasons we hold Europe dear exceed our ability to explain or justify our loyalty. It is a matter of shared histories, hopes and loves. It is a matter of accustomed ways, of moments of pathos and pain. It is a matter of inspiring experiences of reconciliation and the promise of a shared future. Ordinary landscapes and events are charged with special meaning—for us, but not for others. Home is a place where things are familiar, and where we are recognized, however far we have wandered. This is the real Europe, our precious and irreplaceable civilization.
Europe is our home.

2. Europe, in all its richness and greatness, is threatened by a false understanding of itself. This false Europe imagines itself as a fulfilment of our civilization, but in truth it will confiscate our home. It appeals to exaggerations and distortions of Europe’s authentic virtues while remaining blind to its own vices. Complacently trading in one-sided caricatures of our history, this false Europe is invincibly prejudiced against the past. Its proponents are orphans by choice, and they presume that to be an orphan—to be homeless—is a noble achievement. In this way, the false Europe praises itself as the forerunner of a universal community that is neither universal nor a community.

A false Europe threatens us.
3. The patrons of the false Europe are bewitched by superstitions of inevitable progress. They believe that History is on their side, and this faith makes them haughty and disdainful, unable to acknowledge the defects in the post-national, post-cultural world they are constructing. Moreover, they are ignorant of the true sources of the humane decencies they themselves hold dear—as do we. They ignore, even repudiate the Christian roots of Europe. At the same time they take great care not to offend Muslims, who they imagine will cheerfully adopt their secular, multicultural outlook. Sunk in prejudice, superstition and ignorance, and blinded by vain, self-congratulating visions of a utopian future, the false Europe reflexively stifles dissent. This is done, of course, in the name of freedom and tolerance.

The false Europe is utopian and tyrannical.
4. We are reaching a dead-end. The greatest threat to the future of Europe is neither Russian adventurism nor Muslim immigration. The true Europe is at risk because of the suffocating grip that the false Europe has over our imaginations. Our nations and shared culture are being hollowed out by illusions and self-deceptions about what Europe is and should be. We pledge to resist this threat to our future. We will defend, sustain and champion the real Europe, the Europe to which we all in truth belong.
We must defend the real Europe.

....


Phillipe Bénéton (France), Rémi Brague (France), Chantal Delsol (France), Roman Joch (Česko), Lánczi András (Magyarország), Ryszard Legutko (Polska), Roger Scruton (United Kingdom), Robert Spaemann (Deutschland), Bart Jan Spruyt (Nederland), Matthias Storme (België)

Bent Jensen: Ruslands undergang. Revolutioner og sammenbrud 1917-1921 (Gyldendal, Köpenhamn 2017)


Danske Bent Jensen är kanske en av de mest läsvärda nordiska skildrarna av Ryssland och Sovjetunionen. Han är född 1938 och var i många år professor i historia vid Syddansk Universitet i Odensen. Han var varit ledande kraft i Center for Koldkrigsforskning och som sådan förstås i hög grad omdiskuterad och ifrågasatt. Inte heller i Danmark (hur det är i Sverige vet vi alla) har man kunnat arbeta inom detta ämnesområde utan att bli stämplad på primitivast tänkbara sätt.

Jensen har vid sidan av sitt professionella arbete också blivit en både viktigt och respekterad röst i den inrikespolitiska debatten om islamism, KGB och relationen till den danska säkerhetstjänsten PET och frågor om antisemitismen förr och nu.

Hans nyutkomna bok heter Ruslands undergang. Revolutioner og sammenbrud 1917-1921 (Gyldendal, Köpenhamn 2017).

Vill man ha gedigna texter om dessa för Europa och världen avgörande år är Jensen en författare man ska gå till. Hans kunskaper överträffar de flestas, hans sätt att använda dem skapar texter som bärs av saklighet, omfattande faktaredovisningar och referenser. Jensen skrev själv om boken när den ännu inte var utkommen:
”Bogen er på 300 sider tekst (den blev mer än 500, min anm. TN) med omkring 180 illustrationer, hvoraf mange er i farve. Bogen inddrager også danske kilder, danske aktører og danske vinkler, hvor det er relevant. Det gør andre bøger om emnet normalt ikke. Faktisk var der et antal danskere i forskellige positioner, som spillede en betydelig, men næsten ukendt rolle ved løsningen af de mange problemer, som det revolutionære regime skabte. Bogen markerer 100-året for den katastrofe, der ramte Rusland og verden i oktober/november 1917, da en fanatisk marxistisk sekt – bolsjevikkerne – erobrede magten ved et væbnet kup.” (Document.dk, 7 juli 2017)
I den nya boken diskuterar Jensen hur det gamla Ryssland var funtat, vad det var för slags samhälle, och hur dess intellektuella och andra delar av befolkningen förhöll sig. Hans skildring av Rysslands bondeklass är av stor betydelse.
Bent Jensen. Foto: Lisbeth Thorlacius, Gyldendal
I den omfattande skildringen av landet under perioden 1861 – 1917 erbjuds vi en bild som visar hur de reformförsök som gjordes inte kunde stå emot terror och en framväxande bolsjevikrörelse. Jensen tar sig an revolutionerna och beskriver vägen från februari till oktober som en väg från marginalen till avgörande politisk kraft. Med Lenins hemkomst till Ryssland vänder det avgörande.
Här kommer kanske själva kärnfrågan: den vi känner som ”oktoberrevolutionen 1917”. Att Jensen ger den ett helt annat namn är inte att förvåna. Det var ju alls ingen revolution, utan en väpnad kupp. Oktoberkuppen 1917 således.
Det som följer för landet, Jensen kallar det ”Leninryssland”, är en epok av inbördeskrig som pågår samtidigt med något slags ”socialistiskt” samhällsbygge. En fråga av största vikt för oss som lever i relativismens svallvågor är hur en formell demokrati med yttrandefrihet och civila domstolar avskaffas och ersätts av laglöshet, våldsorgier och en total militarisering av det civila samhället (i grund och botten ett nytt privilegie-samhälle, ett perverterat klassamhälle, blott med andra förtecken).
Bent Jensens bok är så rik på ämnen och i vart och ett av dessa så mycket detaljer och viktiga processer att det bara vore dumt att försöka överblicka dem så här. Förutom att varmt rekommendera boken till studier – den är som gjord för långa, mörka vinterkvällar med sina dryga 500 sidor – vill jag avsluta med att citera Jensens egna ord om förutsättningarna för den:
”Det har været interessant i den kommende bog at sammenfatte den viden om emnet, som jeg har erhvervet gennem 55 års studier og undervisning – først på universitetet i København, siden på universitetet i Odense. Jeg lægger i bogen stor vægt på de utopiske, ideologiske doktriner, der stammede fra læsning af Karl Marx, og som var styrende for Lenin og hans kammerater. Bolsjevikkernes politik blev en katastrofe for den russiske nation og de mange andre nationer i det russiske imperium samt et varigt problem for den øvrige verden, fordi de ville udbrede deres ideologi og system til hele verden. Jeg giver også megen plads til en beskrivelse af det revolutionære regimes kulturpolitik, som gik ud på at udrydde den eksisterende kultur og erstatte den med en ny marxistisk livsanskuelse.”